Ett nytt liv på en ny plats

Skrev lite om 2016 sist, men nu är det ju 2017 sen länge! Året har hittills levererat, bland annat var jag med min fina familj i Thailand för att fira mammas 50-årsdag i februari. Helt fantastiskt, förstås.

IMG_20170214_184915_829

Har annars ägnat ganska mycket tid åt att grubbla på vad jag egentligen vill göra i mitt liv. Och anledningen till det är att jag och Sebastian började prata om att flytta till Malmö mer allvarligt i början på året. Vi pratade om det lite redan förra sommaren, att han var sugen på att flytta dit och att jag kollat på utbildningar där tidigare. Däri har då grubblandet sitt ursprung: Vilken utbildning är det jag vill gå? Är det rätt väg? Hur blir framtiden? Ska jag strunta i utbildning eftersom jag ändå inte verkar veta exakt vad jag vill? Ska jag i så fall säga upp mig och flytta? Jag har ju ett sånt bra jobb.  Eller ska vi inte flytta? Vem är jag? osv. osv. :—)

Det blir flytt och jag kommer vara tjänstledig från jobbet! Innan sista ansökningsdag la jag till en hel del utbildningar och kurser i min anmälan, alla inriktade på journalistik, kommunikation och skrivande. Det har alltid, alltid lockat mig, så det känns inte mer än rätt att testa. Kanske blir det som att hitta hem, jag hoppas det.

Jag sökte också journalistlinjen på Skurups folkhögskola och under intagningsproven där den 6 maj kände jag i hela kroppen att HÄR VILL JAG GÅ. Den 12 maj fick jag ett mail där det stod ”Grattis till din plats på Skurups folkhögskola”. Log hela tunnelbaneturen hem när jag läste det.

Jag har väl sen i höstas mer eller mindre bott hos Sebastian, men eftersom jag inte har fått plats med mina grejer där, har jag haft ett väldigt stort och dyrt förråd i form av en lägenhet. Det ska bli så himla fint att ha något tillsammans.

IMG_20170517_090200_981

För 2017 i övrigt hoppas jag (som vanligt) att världen utvecklas åt rätt håll och att bakåtsträvarna vaknar upp från sin idioti. Det är svårt dock, att hålla hoppet uppe, med alla Omni-notifikationer om Trumps upptåg. Lastbilar i folkmassor. Hat. Men det händer förstås bra saker också, allt går inte åt fel håll. I fredags fick ja-sidan flest röster när förbundsregeringen i Tyskland röstade om att införa samkönade äktenskap, till exempel.

Jag skulle hemskt gärna vilja vandra igen och tänker mig att Norge vore fantastiskt för ändamålet, men eftersom min semester nu består av packande och flyttande blir det lite svårt. Vill till så många platser, så någon till resa under året vore kul i alla fall.

IMG_20160628_164918

Yoga, skrivande och läsande tänker jag alltid att jag vill ägna mig mer åt. Önskvärt vore förstås att hitta tillbaka till rutinen att ägna mig åt yoga lite varje dag, men jag siktar på att försöka komma in i någon slags veckorutin åtminstone innan året är slut. Och en bok per månad är mitt mål (har hittills missat en). Skriver gör jag för det mesta i små mobilanteckningar när jag tänker och grubblar, eller när saker känns för mycket. Det vore kul att skriva något längre, och det kommer jag ju antagligen göra i kommande plugg, men det där mer kreativa hittepå-skrivandet vore också kul att ägna tid åt.

Till sist tänker jag att det här måste bli året då jag tatuerar mig. Jag har velat det sen jag var typ 14 så det är dags. Men ju mer jag tänker att det närmar sig, desto mer velar jag. Vi får se helt enkelt.

Jag skrev det här inlägget en dag förra veckan. Så stycket ovan går att stryka nu egentligen – för i fredags tatuerade jag mig! Yay!

I januari inledde jag året med att klippa mig – nytt år, nytt hår ni vet. Puss!

wp-1484397932080.jpg

Min fantastiska resa del II – Yoga och vandring i italienska alperna

Söndag den 28 juni tog jag ett tåg från Florens med destination mot Sauze d’Oulx i italienska alperna. Jag har aldrig besökt alper överhuvudtaget, så när landskapet utanför tågfönstret övergick till storslagna, vackra berg blev jag så tagen att jag nästan fällde ett par tårar. På hotellet mötte jag upp det gäng som under veckan skulle bli mitt yoga- och vandringssällskap. För det var alltså det jag skulle ägna mig åt där! Yoga har jag ju sysslat med tidigare, men vandring var helt nytt för mig. I ärlighetens namn trodde jag nog aldrig att jag frivilligt skulle göra det, men kombinationen lockade och jag ville uppleva något nytt. Om ett ord får beskriva denna del av resan är det: magi. 

Vi startade dagarna med yoga på hotellets terrass och fick se solen kika fram bakom alptopparna, och efter frukost tog bilarna oss iväg till startpunkten för den aktuella dagens vandring. När vi stannade för lunch (om ni bara visste hur gott saftig melon smakar efter timmar av vandring!) hade vi också lugn yoga på alpängarna och jag insåg att mäktiga berg nog är den bästa yogautsikten en kan ha. Flera gånger måste jag nypa mig i armen för att förstå att platserna vi besöker faktiskt finns, på riktigt. Och att jag är där. Om en får ett nästa liv skulle jag gärna återfödas till alpko.

På fredagen startade vi vandringen något senare eftersom vi sedan skulle nattvandra hem från den mycket lilla bergsby där middagen skulle förtäras. Dagen började soligt, men sedan gick vi i lite regn och mullrande åska. Under vandringen hemåt, efter fantastiskt god mat, fick vi beskåda stjärnhimlen och samtidigt se blixtar lysa upp bakom bergen. Så. himla. magiskt.

Fick verkligen mersmak för vandring. Två rutinerade vandrande systrar sa att det var lite synd att vi, som vandrade för första gången, började med den här resan då den kommer bli svår att slå. Utan något att jämföra med förstår jag dem väldigt väl.

Här kommer ett gäng bilder, mest på berg (bilderna där jag yogar är inte tagna av mig förstås):

DSC_0684-1DSC_0691-111289929_853820104708917_828285955_nxDSC_0727-1DSC_0753-1FB_IMG_1435779811399DSC_0777-1x
Badade i denna lilla sjö.DSC_0850-1x
I samhället där nere bodde vi!DSC_0891-1DSC_0893-1DSC_0924-1DSC_0784-1x
En dag gick vi över en tibetansk hängbro högt ovanför marken, stegen gungade och bron gungade. Händerna höll ett krampaktigt tag i sidolinorna (utom när en var tvungen att säkra om sig, då fick en släppa taget lite).

Resan anordnades av Yogamottagningen och Manfrinato resor och för den som är sugen på yoga och vandring rekommenderas den varmt, det är främst fokus på vandringen. Som sagt var det första gången jag vandrade, så att gå på dagsturer, bli upphämtade med bil till vandringarnas startpunkter och slutpunkter och bli serverad lunch kändes mycket smidigt. Att Franco från Manfrinato Resor hade full koll på områdena vi vandrade i kändes mycket tryggt, och dessutom visste han ju om de bästa vandringslederna.

Efter vistelsen i Sauze d’Oulx bar det av till franska rivieran, närmare bestämt till Nice. Det får ni se en annan gång.

En liten önskelista

Imorgon är det prick 1 vecka tills jag fyller 23 år och jag fattar inte alls var tiden tar vägen. Men nu är dagen snart här och precis som förra året tänkte jag därför publicera en liten önskelista. Fick ju både en yogamatta och massor av de böcker jag skrivit upp så det lönade sig ju verkade det som, hehe. Listan går väl lite i samma tema i år kan en väl säga.

Yoga
– Väska eller bärrem till min yogamatta. Finns t.ex. här och här.
– Ett bolster som går att hitta här eller här.
– Yoga-/ayurvedaböcker(klicka på bilderna för att komma till boken):

Migränyoga : bli fri från huvudvärk med yoga & ayurveda Light on Yoga Vila dig i form med yinyoga
Maten är min medicin : ayurveda i ditt kök Yoga är min terapi : yogaprogram för din kroppstyp baserat på ayurveda Heart of Yoga

Vila dig i form med yinyoga har jag varit sugen på så länge, men vill läsa alla dessa. Ju mer jag ägnar mig åt yoga, desto mer vill jag fördjupa mig.

Böcker
Meningen med hela skiten Det handlar om digLyckliga i alla sina dagar : om pengars och människors värde
Var det bra så? Sommarboken Maken : en förhållanderoman

De två första böckerna vill jag ha i första hand, skrivna av två av mina favoritbloggare ju! Fantastiska Nina Åkestam och Sandra Beijer.

Annat
Årsprenumeration på OmVärlden
Hårbehandling Roots från Lush
Shampokaka New från Lush
En grattishälsning

Materialismen flödar! Länge leve kapitalismen osv. Usch. Nu fick jag genast lust att rensa överflödiga ägodelar. Men böcker kan jag inte få för mycket av. Fast om jag samlar på mig de 80-tal böcker jag har i min önskelista på Adlibris (som hela tiden fylls på) kanske jag måste börja rensa.

Över och ut. Puss!

water3water5 water6
Gamla bilder på molnigt väder. Från Thailand  (bild 1) och sjön vid landstället (bild 2&3). Första bilden är väl lite dramatisk, men de andra två känns fridfulla tycker jag. Lite som jag känner mig nu efter ett härligt yogapass! Förlåt, men jag måste säga det igen: Jag älskar yoga! Så himla härligt. Trevlig fredag på er!

Framtiden

Om C-uppsatsen är något jag velar kring, ska vi inte tala om hur jag velar inför kommande beslut om hur jag tänker ta mig vidare med studierna. Jag är lite inne på att läsa journalistik för akademiker på Södertörns högskola, alternativt läsa ett masterprogram som på något sätt rör mänskliga rättigheter och/eller utveckling och då gärna utomlands (har på riktigt lite mer än 50 olika utbildningar sparade som bokmärken på datorn, så det ska ju väljas vilket också…). Eller kanske ska jag satsa på både två. Bara det att det tar sån tid då. Så vad ska jag i så fall börja med? Tänker att det är bra att börja med en och sen se om jag ens vill/behöver gå en till, men vad blir bäst då? Vad vill jag helst? Vem är jag? Vad blir det för mat idag? Så många frågor, så lite svar. Tänker rent generellt att det vore fantastiskt att kombinera mitt intresse för samhällsfrågor med journalistiskt skrivande.

Jag fann ju yoga förra sommaren och jag älskar vad den gör för mig och hur jag på mattan får uppleva frid och stillhet. Ibland slås jag därför av tanken att satsa på en yogalärarutbildning. Först för att skapa mig en djupare egen yogapraktik, men för att sedan när jag är mogen kunna undervisa. Tänk det, att få leva och andas yoga både hemma och på jobbet. Sen skulle jag ju hemskt gärna vilja skriva böcker också. Tänk att kombinera yoga med författande – drömmen!

Den röda tråden är väl skrivande och resande. För jag tänker mig nämligen att journalistiken/MR-arbetet och yogan/författandet skulle ta mig till olika platser i världen. En annan röd tråd är väl det mått av osäkerhet alla vägar innebär, alltså i form av arbetermarknadsituationen…

Ja ni, så många drömmar – så lite tid.

 

No yoga, no peace. Know yoga, know peace.

Förra sommaren började jag med yoga. Jag skulle ljuga om jag sa att jag gjort det varje dag sen jag fann det, ibland har det gått flera veckor utan. För tre veckor sedan köpte jag ett 20-klippkort på Bara yoga, och eftersom det bara räcker i fyra månader blir det minst en gång i veckan och det är himla härligt. Jag gör yoga hemma också mellan passen, gillar kombon väldigt mycket och att jag kan ta med det jag gjort på passen hem till min egen yogamatta.

Jag har lovat mig själv att göra minst två solhälsningar per dag (vilket jag inte hållt helt), och att ha satt det låga kravet hjälper mig. Jag börjar inte med intentionen att hålla på si och så länge, då börjar jag komma på ursäkter att skippa det. Ibland blir det bara de två solhälsningarna utan att ens rulla ut yogamattan, ibland håller jag på i en timme. Ofta blir det så att när jag väl börjar kommer jag igång, även fast jag innan tänkt att det bara blir kort.

Ibland följer jag någon yogavideo på youtube, ibland gör jag utifrån det jag lärt mig. Då kommer ibland tankar om att jag inte gör rätt, att jag gör det i fel ordning, ja, tvivel helt enkelt. Därför var det så skönt att hitta den här artikeln som bland annat säger ”It doesn’t matter what you do. There is no right way to do a practice. There is only what feels right to you, now, in this moment, as you listen to your breath and pay attention to your body and watch your mind.”

Inga regler alltså, bara köra som jag känner. Lite på min egen förmåga. Och fortsätta att ge mig själv tid på mattan och dyka upp. För jag älskar vad yogan gör för såväl min kropp som mitt sinne.

yoga1

 

Bildkällor finner ni här på min pinterest.

 

 

 

Vad är det för dag idag?

Hoppsan! 2 missade dagar i #blogg100. Jag har insett det på kvällarna, men helt enkelt struntat i det. Det är okej för mig, och jag gör det ju för min skull.

Förra veckan trodde jag att det var fredag i torsdags, söndag i lördags och lördag i söndags. Tvärtemot vad en kan tro berodde det inte på ledighet (I wish!). Kanske var det för att förra veckan var lite annorlunda, flängde mellan jobb och skola (en dag åkte jag först till jobbet, sen till skolan och sen tillbaka till jobbet) och diverse annat. Money talks osv.

Men idag är det torsdag, så mycket vet jag. Det är snö på backen, men inte i luften som igår. Jag insåg igår när jag gick hem från yogan att det inte gjorde så mycket för mig (med största sannolikhet berodde det på att 1) jag var harmonisk efter yogan, 2) snön hade slutat vräka ner och var inte lika blöt som på dagen, 3) det var vackert). Ännu mindre roll spelar det eftersom SMHI förutspått 11 grader celsius och sol imorgon. Hur bra start på en helg är inte det?

krokus
Så här såg backen ut innan snön kom.
Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan vi ser dem igen!