Ett nytt liv på en ny plats

Skrev lite om 2016 sist, men nu är det ju 2017 sen länge! Året har hittills levererat, bland annat var jag med min fina familj i Thailand för att fira mammas 50-årsdag i februari. Helt fantastiskt, förstås.

IMG_20170214_184915_829

Har annars ägnat ganska mycket tid åt att grubbla på vad jag egentligen vill göra i mitt liv. Och anledningen till det är att jag och Sebastian började prata om att flytta till Malmö mer allvarligt i början på året. Vi pratade om det lite redan förra sommaren, att han var sugen på att flytta dit och att jag kollat på utbildningar där tidigare. Däri har då grubblandet sitt ursprung: Vilken utbildning är det jag vill gå? Är det rätt väg? Hur blir framtiden? Ska jag strunta i utbildning eftersom jag ändå inte verkar veta exakt vad jag vill? Ska jag i så fall säga upp mig och flytta? Jag har ju ett sånt bra jobb.  Eller ska vi inte flytta? Vem är jag? osv. osv. :—)

Det blir flytt och jag kommer vara tjänstledig från jobbet! Innan sista ansökningsdag la jag till en hel del utbildningar och kurser i min anmälan, alla inriktade på journalistik, kommunikation och skrivande. Det har alltid, alltid lockat mig, så det känns inte mer än rätt att testa. Kanske blir det som att hitta hem, jag hoppas det.

Jag sökte också journalistlinjen på Skurups folkhögskola och under intagningsproven där den 6 maj kände jag i hela kroppen att HÄR VILL JAG GÅ. Den 12 maj fick jag ett mail där det stod ”Grattis till din plats på Skurups folkhögskola”. Log hela tunnelbaneturen hem när jag läste det.

Jag har väl sen i höstas mer eller mindre bott hos Sebastian, men eftersom jag inte har fått plats med mina grejer där, har jag haft ett väldigt stort och dyrt förråd i form av en lägenhet. Det ska bli så himla fint att ha något tillsammans.

IMG_20170517_090200_981

För 2017 i övrigt hoppas jag (som vanligt) att världen utvecklas åt rätt håll och att bakåtsträvarna vaknar upp från sin idioti. Det är svårt dock, att hålla hoppet uppe, med alla Omni-notifikationer om Trumps upptåg. Lastbilar i folkmassor. Hat. Men det händer förstås bra saker också, allt går inte åt fel håll. I fredags fick ja-sidan flest röster när förbundsregeringen i Tyskland röstade om att införa samkönade äktenskap, till exempel.

Jag skulle hemskt gärna vilja vandra igen och tänker mig att Norge vore fantastiskt för ändamålet, men eftersom min semester nu består av packande och flyttande blir det lite svårt. Vill till så många platser, så någon till resa under året vore kul i alla fall.

IMG_20160628_164918

Yoga, skrivande och läsande tänker jag alltid att jag vill ägna mig mer åt. Önskvärt vore förstås att hitta tillbaka till rutinen att ägna mig åt yoga lite varje dag, men jag siktar på att försöka komma in i någon slags veckorutin åtminstone innan året är slut. Och en bok per månad är mitt mål (har hittills missat en). Skriver gör jag för det mesta i små mobilanteckningar när jag tänker och grubblar, eller när saker känns för mycket. Det vore kul att skriva något längre, och det kommer jag ju antagligen göra i kommande plugg, men det där mer kreativa hittepå-skrivandet vore också kul att ägna tid åt.

Till sist tänker jag att det här måste bli året då jag tatuerar mig. Jag har velat det sen jag var typ 14 så det är dags. Men ju mer jag tänker att det närmar sig, desto mer velar jag. Vi får se helt enkelt.

Jag skrev det här inlägget en dag förra veckan. Så stycket ovan går att stryka nu egentligen – för i fredags tatuerade jag mig! Yay!

I januari inledde jag året med att klippa mig – nytt år, nytt hår ni vet. Puss!

wp-1484397932080.jpg

Min fantastiska resa del II – Yoga och vandring i italienska alperna

Söndag den 28 juni tog jag ett tåg från Florens med destination mot Sauze d’Oulx i italienska alperna. Jag har aldrig besökt alper överhuvudtaget, så när landskapet utanför tågfönstret övergick till storslagna, vackra berg blev jag så tagen att jag nästan fällde ett par tårar. På hotellet mötte jag upp det gäng som under veckan skulle bli mitt yoga- och vandringssällskap. För det var alltså det jag skulle ägna mig åt där! Yoga har jag ju sysslat med tidigare, men vandring var helt nytt för mig. I ärlighetens namn trodde jag nog aldrig att jag frivilligt skulle göra det, men kombinationen lockade och jag ville uppleva något nytt. Om ett ord får beskriva denna del av resan är det: magi. 

Vi startade dagarna med yoga på hotellets terrass och fick se solen kika fram bakom alptopparna, och efter frukost tog bilarna oss iväg till startpunkten för den aktuella dagens vandring. När vi stannade för lunch (om ni bara visste hur gott saftig melon smakar efter timmar av vandring!) hade vi också lugn yoga på alpängarna och jag insåg att mäktiga berg nog är den bästa yogautsikten en kan ha. Flera gånger måste jag nypa mig i armen för att förstå att platserna vi besöker faktiskt finns, på riktigt. Och att jag är där. Om en får ett nästa liv skulle jag gärna återfödas till alpko.

På fredagen startade vi vandringen något senare eftersom vi sedan skulle nattvandra hem från den mycket lilla bergsby där middagen skulle förtäras. Dagen började soligt, men sedan gick vi i lite regn och mullrande åska. Under vandringen hemåt, efter fantastiskt god mat, fick vi beskåda stjärnhimlen och samtidigt se blixtar lysa upp bakom bergen. Så. himla. magiskt.

Fick verkligen mersmak för vandring. Två rutinerade vandrande systrar sa att det var lite synd att vi, som vandrade för första gången, började med den här resan då den kommer bli svår att slå. Utan något att jämföra med förstår jag dem väldigt väl.

Här kommer ett gäng bilder, mest på berg (bilderna där jag yogar är inte tagna av mig förstås):

DSC_0684-1DSC_0691-111289929_853820104708917_828285955_nxDSC_0727-1DSC_0753-1FB_IMG_1435779811399DSC_0777-1x
Badade i denna lilla sjö.DSC_0850-1x
I samhället där nere bodde vi!DSC_0891-1DSC_0893-1DSC_0924-1DSC_0784-1x
En dag gick vi över en tibetansk hängbro högt ovanför marken, stegen gungade och bron gungade. Händerna höll ett krampaktigt tag i sidolinorna (utom när en var tvungen att säkra om sig, då fick en släppa taget lite).

Resan anordnades av Yogamottagningen och Manfrinato resor och för den som är sugen på yoga och vandring rekommenderas den varmt, det är främst fokus på vandringen. Som sagt var det första gången jag vandrade, så att gå på dagsturer, bli upphämtade med bil till vandringarnas startpunkter och slutpunkter och bli serverad lunch kändes mycket smidigt. Att Franco från Manfrinato Resor hade full koll på områdena vi vandrade i kändes mycket tryggt, och dessutom visste han ju om de bästa vandringslederna.

Efter vistelsen i Sauze d’Oulx bar det av till franska rivieran, närmare bestämt till Nice. Det får ni se en annan gång.