Det blev inte värre i Bolivia

Vi hade hört att vägarna och bussarna i Bolivia inte var att leka med, samt att busschaufförerna ibland är fulla, så när vi skulle byta buss efter att vi tagit oss över gränsen från Chile och såg en färgglad, skranglig liten jäkel tänkte vi båda att det inte skulle sluta särskilt bra. Vi hade ju redan på den chilenska sidan upplevt extremt dåliga vägar och haft en chaufför som körde fasligt snabbt, och nu skulle det bli värre liksom! Men så blev det inte. Chauffören körde lugnt genom helt okej grusväg och vi kunde slappna av. Ett antal timmar senare ankom vi till Uyuni i Bolivia och pustade ut över att vi klarat oss.

Vi ankom till Uyuni den 6 juni och stannade i två nätter. Det enda vi gjorde var att ta en dagstur ut i saltöknen Salar de Uyuni (och äta mat och så då). Tillsammans med ett gäng andra satte vi oss i en jeep. Innan vi åkte ut i öknen stannade vi på en tågkyrkogård. Saltöknen var mäktig och vi stod och kollade på formationerna i den och undrade hur sjutton naturen kan skapa i princip symmetriska mönster, kvadratkilometer efter kvadratkilometer. Där ute i öknen stannade vi också till på Incawasi Island, en ö fylld av en massa kaktusar.

DSC_1032-1-2.jpgdsc_1039-1-2dsc_1063-1-220160607_151249-1-2img_20160608_213115dsc_1080-120160607_151135-1dsc_1139-1

Försökte som så många andra ta perspektivbilder i öknen. Nedan har vi dem vi hade sällskap av i jeepen. De tre svarklädda till höger var en familj från Sydafrika som var ute och reste i Sydamerika under två-tre månader. De var härliga och jag tänkte att ”jaha, okej, så även om en skaffar barn behöver inte äventyr likt detta vara över!” (sen gäller det ju förstås att ha ekonomi och jobb som tillåter och yada yada). Skönt.

20160607_134447-1dsc_1112-1dsc_1190-1-2img_20160608_214036img_20160607_195335dsc_1332-1dsc_1345-1

Dagen efter vi varit i saltöknen, den 8 juni, tog vi bussen vidare mot Sucre, även det en fin bussresa med vackra vyer utanför fönstret. När vi skulle byta buss i Potosí blev vi lite oroliga eftersom vi var ensamma kvar på bussen. Pratade med chauffören som sa att vi skulle sitta och vänta. Han gick ut och stängde in oss i bussen, vi blev lite nervösa… Men till slut anslöt ett turistpar till, vilket kändes skönt och gjorde oss lite lugnare. Så körde han oss till en annan bussterminal där vi bytte buss till Sucre. Slutet gott, allting gott.

dsc_1354-1dsc_1360-1dsc_1371-1

I ögonblicket: Längs vägen stannar bussen för försäljare, några springer av och passar på att uträtta sin behov eftersom det inte finns någon toalett på bussen. Jag tänker att det märks att Bolivia är ett fattigare land än Chile. Vi åker förbi mycket landsbygd och små hus längs vägen, en del rätt fallfärdiga. Och kor, alpackor, åsnor, hästar, lamor. Vi stannar sedan för bussbyte i Potosí, en av de fattigaste städerna i landet. Vi läste innan, och fick, rekommendationer att stanna där, men det hade känts fel på något sätt. Som att en skulle vara där och titta på fattigdomen. Att komma ur staden tar en bra stund då bussen stannar hela tiden för att plocka upp passagerare och försäljare. Folk ropar ute på gatan,det känns kaosigt och rörigt. Jag tar två Ipren.

Tips i/omkring Uyuni:
– Åk ut i saltöknen förstås, det är antagligen därför du är där. Vi bokade en heldagstur via Andes Salt Expeditions och var väldigt nöjda.
– Bo INTEpå Hostal Oro Blanco om du är ute efter något fräscht och varmt. Var helt okej och hade varmvatten, men vi frös mycket på nätterna (minusgrader ute och ett fönster i badrummet som inte gick att stänga…)
– Hade egentligen tänkt tipsa om bussbolag och en pizzeria vi åt på två gånger också, men har glömt vad båda heter…

Nästa gång ska jag visa er härliga staden Sucre. Hejsvej!