Det är tydligen år 2017 nu

Årets första inlägg anländer alltså i juni. Tänk vad snabbt tiden går. I januari förra året skrev jag så här: 2016, jag hoppas på dig. Jag hoppas att du bjuder på en fantastisk resa till Sydamerika. Att jag kommer ägna mig mer åt yoga, skrivande och läsande. Att jag blir stark. Men framför allt hoppas jag att världen blir en lite bättre plats innan även du rusat förbi. Och att jag själv omsätter min egen frustration till engagemang. Jag vet att inget försvinner över en natt helt mirakulöst, spåren som finns kvar av min solbränna lärde mig även det, men låt solidariteten och medmänskligheten få det mesta av utrymmet. Låt de övervinna hatet och rädslan.  I så fall kan vi nog komma att bli goda vänner du och jag. Pluspoäng om jag också kan bestämma mig för en taklampa.

Så här i efterhand får jag väl säga att 2016 kändes som ett jäkla pissår rent världsligt. Det känns som att hatet och rädslan vann på så många håll. Den där frustrationen jag ville omsätta till engagemang blev mest till uppgivenhet och hopplöshetskänslor.

Men året bjöd i alla fall på den där fantastiska Sydamerikaresan. Från den 21 maj och 8 veckor framåt var jag och Anna på resande fot, så himla glad att vi kom iväg. Minns när jag beställde flygbiljetterna med henne i telefon och bara ”Okej, nu trycker jag! AAHHHH!”. Läs om resan under kategorin resor här (fler inlägg kommer).

Annars var det bästa som hände att jag träffade Sebastian, förstås. Den 17:e februari träffades vi för första gången. MAGI I TELL YOU. Vi promenerade med Helge som jag var hundvakt åt, drack te på mitt golv, sov knappt pga. kramades hårt, hårt och skiljdes inte åt förrän morgonen efter. Minns att det snöade på natten när vi tog en sista kisspromenad med Helge. Jag rusade upp för sista backen, kanske Sebastian också, var som fylld av energi i hela kroppen.

Vi hördes kvällen efter och han skrev det här fina:
wp-1484231953324.png

Och så fann jag den här lappen under min kudde när jag gick och la mig:
wp-1484231965869.jpg

Och inför nästa gång vi sågs skrev han det här gulliga:
wp-1484231970153.png

Han är den finaste jag vet, och en kan väl säga som så att majoriteten av min lediga tid 2016 spenderades med honom. ❤ Den där Sydamerikaresan kom ju inte bäst i tid om en säger så, men som en kollega sa: tur att jag hann boka flygbiljetter innan, annars hade jag kanske minskat ner på tiden i Sydamerika för att komma hem snabbare. Nog för att det kan vara härligt att längta, men 8 veckor är lite väl långt. Måste förresten passa på att rikta ett tack till Tove för tipset om dejtingsidan Mazily som vi träffades genom, Tove som jag ju förresten också lärde känna under året – trevligt tillskott i livet : )

Årets bästa upptäckt i dryckesväg var garanterat suröl! Eller syrlig öl som det står under på Systembolaget. Är en sån som tycker öl ofta är för beskt och dricker sån öl som ölälskare tycker är blaskiga, men detta är inte beskt utan syrligt (=min bästa smak). Varsågoda för tips (drink responsibly osv.).

Var också i Instanbul med Sebastian. Såg en del konserter, Sigur Rós bland annat som jag längtat så mycket efter att få se. Blev inte besviken. Gjorde säkert massa annat härligt med. Så utöver världsläget får jag ändå säga att det var ett fint år.

Här kommer några bilder från 2016:

4 bilder från årets två resor, en till Istanbul med Sebastian och så den långa till Sydamerika med Anna.

 

 

 

Sigur Rós på Stockholm Music & Arts, pappas band State of Mind, The Cure och så två bilder från Kentkonserten.

Hoppas 2017 behandlar er väl! Över och ut!

Min fantastiska resa del III – Nice

SONY DSCSONY DSCDSC_1196-1.jpgxSONY DSCDSC_1140-1DSC_1137-1DSC_1035-1-2.jpgxDSC_1066-1-2.jpgxSONY DSCDSC_1220-1

Bilderna från Nice blev visst svartvita i redigerandet, trots att det var en färgglad stad. Lördag den 4 juli var det dags att bege sig vidare från alperna till franska rivieran. Jag hade köpt tågbiljetter redan hemma i Sverige och till min glädje fick jag sällskap av en härlig vandringskompis som skulle till en stad i närheten. Jag var särskilt glad över det när det blev en del strul med inställda tåg, inköpande av nya, felaktiga biljetter och många resetimmar. Fyra timmar senare än beräknat, runt kl. 20, ankom jag ändå till slut till tågstationen i Nice.

Efter att jag packat upp lite på hotellet köpte jag med mig mat och satte mig nere vid Medelhavet och bara njöt. Dagen efter upprepade jag samma procedur fast med frukosten. Sedan promenerade jag mest runt i Nice äldre delar och upp på Slottskullen (Colline du Chateau – hur vackert är inte franska?!) där fantastisk utsikt kunde avnjutas. Ja, och så badade jag ju förstås i Medelhavet.

Resten av min vistelse bestod av besök på två museum (Henri Matisse och Marc Chagall), fikande, promenerande, mer dopp i havet och en dag tog jag en buss till lilla bergsbyn Èze som var så väldigt vacker. Utsikten från kaktusträdgården, belägen på stadens topp, var fantastisk.

Den 8 juli var det dags att ta flyget hem vid klockan tolv, vilket kändes lite sorgligt. Klockan ringde vid åtta och jag packade i ordning det sista. Ett sista dopp i havet ville jag ta innan det var dags att ta bussen vid halv tio.

En konstig grej som hände var att klockan på min mobil någon gång under dagarna i Nice började gå en timme efter. Vilket jag inte upptäckte förrän jag ankom till flygplatsen. Hade kunnat gå illa, men jag hade varit ute i god tid och planet var dessutom en timme försenat. Slutet gott allting gott. Men var lite ledsen över att byta 30 grader mot Stockholms 17 (regnade gjorde det också).

Summa summarum: Om jag jämför städerna jag var i under resan, alltså Florens och Nice, längtar jag mer tillbaka till Florens. Men Nice var väldigt fint och det var så himla härligt att få bada i havet. Kanske visar jag bilder i färg någon dag, ingen vet.

För övrigt rekommenderar jag verkligen att resa själv. Det var som om en tog in allt på ett annat sätt för att det inte delades. Och en får göra precis vad som helst utan att någon annan säger att den vill göra något annat! Och det känns som att en lär sig saker om sig själv också, när en gör saker på egen hand så där. Så, har du möjlighet: gör det!

Det var alles om min resa, sisådär åtta månader senare. Googlar en bilder på sengångare borde en bild på mig dyka upp.

Min fantastiska resa del II – Yoga och vandring i italienska alperna

Söndag den 28 juni tog jag ett tåg från Florens med destination mot Sauze d’Oulx i italienska alperna. Jag har aldrig besökt alper överhuvudtaget, så när landskapet utanför tågfönstret övergick till storslagna, vackra berg blev jag så tagen att jag nästan fällde ett par tårar. På hotellet mötte jag upp det gäng som under veckan skulle bli mitt yoga- och vandringssällskap. För det var alltså det jag skulle ägna mig åt där! Yoga har jag ju sysslat med tidigare, men vandring var helt nytt för mig. I ärlighetens namn trodde jag nog aldrig att jag frivilligt skulle göra det, men kombinationen lockade och jag ville uppleva något nytt. Om ett ord får beskriva denna del av resan är det: magi. 

Vi startade dagarna med yoga på hotellets terrass och fick se solen kika fram bakom alptopparna, och efter frukost tog bilarna oss iväg till startpunkten för den aktuella dagens vandring. När vi stannade för lunch (om ni bara visste hur gott saftig melon smakar efter timmar av vandring!) hade vi också lugn yoga på alpängarna och jag insåg att mäktiga berg nog är den bästa yogautsikten en kan ha. Flera gånger måste jag nypa mig i armen för att förstå att platserna vi besöker faktiskt finns, på riktigt. Och att jag är där. Om en får ett nästa liv skulle jag gärna återfödas till alpko.

På fredagen startade vi vandringen något senare eftersom vi sedan skulle nattvandra hem från den mycket lilla bergsby där middagen skulle förtäras. Dagen började soligt, men sedan gick vi i lite regn och mullrande åska. Under vandringen hemåt, efter fantastiskt god mat, fick vi beskåda stjärnhimlen och samtidigt se blixtar lysa upp bakom bergen. Så. himla. magiskt.

Fick verkligen mersmak för vandring. Två rutinerade vandrande systrar sa att det var lite synd att vi, som vandrade för första gången, började med den här resan då den kommer bli svår att slå. Utan något att jämföra med förstår jag dem väldigt väl.

Här kommer ett gäng bilder, mest på berg (bilderna där jag yogar är inte tagna av mig förstås):

DSC_0684-1DSC_0691-111289929_853820104708917_828285955_nxDSC_0727-1DSC_0753-1FB_IMG_1435779811399DSC_0777-1x
Badade i denna lilla sjö.DSC_0850-1x
I samhället där nere bodde vi!DSC_0891-1DSC_0893-1DSC_0924-1DSC_0784-1x
En dag gick vi över en tibetansk hängbro högt ovanför marken, stegen gungade och bron gungade. Händerna höll ett krampaktigt tag i sidolinorna (utom när en var tvungen att säkra om sig, då fick en släppa taget lite).

Resan anordnades av Yogamottagningen och Manfrinato resor och för den som är sugen på yoga och vandring rekommenderas den varmt, det är främst fokus på vandringen. Som sagt var det första gången jag vandrade, så att gå på dagsturer, bli upphämtade med bil till vandringarnas startpunkter och slutpunkter och bli serverad lunch kändes mycket smidigt. Att Franco från Manfrinato Resor hade full koll på områdena vi vandrade i kändes mycket tryggt, och dessutom visste han ju om de bästa vandringslederna.

Efter vistelsen i Sauze d’Oulx bar det av till franska rivieran, närmare bestämt till Nice. Det får ni se en annan gång.

Min fantastiska resa del I – Florens

Jag var på en magisk resa under min semester. Den började med att jag landade i ett varmt Pisa den 26 juni och tog bussen till Florens. Så vi börjar där helt enkelt. Jag reste själv för första gången och jag satt på bussen alldeles pirrig och glad över att jag valde att åka. Att jag valde att göra den här resan, bara för mig. ”Tänk att jag sitter här på en buss i Italien alldeles själv. Det här kommer bli fantastiskt” tänkte jag om och om igen medan jag stirrade ut genom bussfönstret och söp in landskapet. Berg och fält och grönska.

Väl framme i Florens installerade jag mig på hotellet. Väldigt centralt, endast några få rum och hur mysigt som helst. Ägaren satte sig ner med mig och visade på karta var vi befann oss och rekommenderade mig platser att besöka.

Resten av kvällen strosade jag omkring och förundrades över alla vackra gränder. Åt en himmelskt god pizza med blue cheese, valnötter och päron och njöt av solnedgång nere vid kanalen och Ponte Vecchio. Kommande dag såg jag flera sevärdheter som jag fick köa en hel del för att komma in på. Har sett hur mycket konst som helst men klarade mig från att få Stendhals syndrom.

Dagen efter, på söndagen, åkte jag vidare mot nästa destination. En eftermiddag och en dag var alldeles för kort för att uppleva Florens. Men jag lär åka tillbaka, för det är en av de finaste städer jag sett.

Nu bildkavalad:


 
En av alla vackra himla gränder och utsikten från mitt hotellrum.

SONY DSC
Katedralen Santa Maria Del Fiore var så mäktig.
1435414852336  1435405205406  1435345638458
Antal selfies man tar under en ensamresa: 7235 cirka
1. Jag och Palazzo Vecchio 2. Jag och Venus födelse 3. Jag och Ponte Vecchio.
SONY DSC DSC_0197x
En frukost och roligt klotter utanför galleria Accademia (där man finner konst från bl.a. renässansen:)))).

Tips om du ska besöka Florens: köp biljetter online till sevärdheterna innan om du åker när det är högsäsong! Önskar att jag gjort det nämligen, för säkert 2-3 timmar gick åt till att köa. Utöver att promenera i staden och nere vid kanelen och Ponte Vecchio, gillade jag Uffizierna och Palazzo Vecchio bäst. En måste såklart kolla på katedralen också och då särskilt utifrån. Jag var uppe i kupolen och fick fin utsikt över staden (och kom närmre det häftiga taket inne i katedralen), men den kan du också få från Palazzo Vecchio och då ser du ju katedralen också (därifrån är min nattbild på den).

Nästa gång ska jag visa er italienska alperna.