Det blev inte värre i Bolivia

Vi hade hört att vägarna och bussarna i Bolivia inte var att leka med, samt att busschaufförerna ibland är fulla, så när vi skulle byta buss efter att vi tagit oss över gränsen från Chile och såg en färgglad, skranglig liten jäkel tänkte vi båda att det inte skulle sluta särskilt bra. Vi hade ju redan på den chilenska sidan upplevt extremt dåliga vägar och haft en chaufför som körde fasligt snabbt, och nu skulle det bli värre liksom! Men så blev det inte. Chauffören körde lugnt genom helt okej grusväg och vi kunde slappna av. Ett antal timmar senare ankom vi till Uyuni i Bolivia och pustade ut över att vi klarat oss.

Vi ankom till Uyuni den 6 juni och stannade i två nätter. Det enda vi gjorde var att ta en dagstur ut i saltöknen Salar de Uyuni (och äta mat och så då). Tillsammans med ett gäng andra satte vi oss i en jeep. Innan vi åkte ut i öknen stannade vi på en tågkyrkogård. Saltöknen var mäktig och vi stod och kollade på formationerna i den och undrade hur sjutton naturen kan skapa i princip symmetriska mönster, kvadratkilometer efter kvadratkilometer. Där ute i öknen stannade vi också till på Incawasi Island, en ö fylld av en massa kaktusar.

DSC_1032-1-2.jpgdsc_1039-1-2dsc_1063-1-220160607_151249-1-2img_20160608_213115dsc_1080-120160607_151135-1dsc_1139-1

Försökte som så många andra ta perspektivbilder i öknen. Nedan har vi dem vi hade sällskap av i jeepen. De tre svarklädda till höger var en familj från Sydafrika som var ute och reste i Sydamerika under två-tre månader. De var härliga och jag tänkte att ”jaha, okej, så även om en skaffar barn behöver inte äventyr likt detta vara över!” (sen gäller det ju förstås att ha ekonomi och jobb som tillåter och yada yada). Skönt.

20160607_134447-1dsc_1112-1dsc_1190-1-2img_20160608_214036img_20160607_195335dsc_1332-1dsc_1345-1

Dagen efter vi varit i saltöknen, den 8 juni, tog vi bussen vidare mot Sucre, även det en fin bussresa med vackra vyer utanför fönstret. När vi skulle byta buss i Potosí blev vi lite oroliga eftersom vi var ensamma kvar på bussen. Pratade med chauffören som sa att vi skulle sitta och vänta. Han gick ut och stängde in oss i bussen, vi blev lite nervösa… Men till slut anslöt ett turistpar till, vilket kändes skönt och gjorde oss lite lugnare. Så körde han oss till en annan bussterminal där vi bytte buss till Sucre. Slutet gott, allting gott.

dsc_1354-1dsc_1360-1dsc_1371-1

I ögonblicket: Längs vägen stannar bussen för försäljare, några springer av och passar på att uträtta sin behov eftersom det inte finns någon toalett på bussen. Jag tänker att det märks att Bolivia är ett fattigare land än Chile. Vi åker förbi mycket landsbygd och små hus längs vägen, en del rätt fallfärdiga. Och kor, alpackor, åsnor, hästar, lamor. Vi stannar sedan för bussbyte i Potosí, en av de fattigaste städerna i landet. Vi läste innan, och fick, rekommendationer att stanna där, men det hade känts fel på något sätt. Som att en skulle vara där och titta på fattigdomen. Att komma ur staden tar en bra stund då bussen stannar hela tiden för att plocka upp passagerare och försäljare. Folk ropar ute på gatan,det känns kaosigt och rörigt. Jag tar två Ipren.

Tips i/omkring Uyuni:
– Åk ut i saltöknen förstås, det är antagligen därför du är där. Vi bokade en heldagstur via Andes Salt Expeditions och var väldigt nöjda.
– Bo INTEpå Hostal Oro Blanco om du är ute efter något fräscht och varmt. Var helt okej och hade varmvatten, men vi frös mycket på nätterna (minusgrader ute och ett fönster i badrummet som inte gick att stänga…)
– Hade egentligen tänkt tipsa om bussbolag och en pizzeria vi åt på två gånger också, men har glömt vad båda heter…

Nästa gång ska jag visa er härliga staden Sucre. Hejsvej!

Här var det öken

Vi tog oss från Santiago med buss den 28 maj och passerade fina landskap som vi till slut tröttnade på. Men på morgonkvisten när jag kikade ut bakom gardinen hade vi hamnat i ökenlandskap.

dsc_0724-1

Bussresan tog 23 timmar och vi hamnade i lilla staden San Pedro de Atacama, Chiles äldsta stad. De bor knappt 4000 personer där, men skulle tippa på att det finns ungefär lika många turister. Staden är (förutom turister) full av souvenirshoppar, travel agencies som anordnar turer ut i den mäktiga naturen och restauranger.

DSC_0739-1.jpg20160529_123651-1

Vi började med att äta frukost vid busstationen och skaffade oss en fyrbent vän. Sen promenerade vi till vårt boende. Det låg typ två kilometer från centrum och var fantastiskt. Atacamadventrue Wellness & Ecolodge hette det, vi hade bokat tre nätter där, men efter en kvarts vistelse bokade vi två till, och sen blev det ytterligare en natt. Oops. Kolla bara vyn vi passerade på vägen dit liksom. ↓

dsc_0918-1-3img_20160604_103226

Var skönt att komma från en storstad till naturen och lugnet, små lerhus, sand, vulkaner och berg. En kväll åkte vi ut på stjärnskådning, vilket var helt magiskt vackert. Aldrig sett så mycket stjärnor någonsin. En annan dag åkte vi ut och beskådade häftiga landskap i Valle de La Muerte och Valle de la Luna.

dsc_0829-1dsc_0802-1-2img_20160531_194521img_20160606_045503DSC_0898-1.jpgdsc_0895-1-2

Annars hängde vi i trädgården på hotellet, tvättade kläder i handfatet, läste, chillade, åt, badade i vattentunna, tittade runt i staden. Njöt och kopplade av. Klappade på hundarna och katten som bodde på hotellet. Blev nervösa inför 3-dagarsturen över saltöknen som vi skulle ta från San Pedro till Uyuni i Bolivia (googla för häftiga bilder och skräckhistorier om höjdsjuka). Kvällen innan vi skulle bege oss av på den avbokade vi den pga. dåliga magkänslor. Och det var historien om hur vi blev kvar ytterligare en natt på det underbara boendet.

dsc_0767-1dsc_0773-1-2dsc_0914-1-2dsc_0775-1

Sen åkte vi till Calama eftersom att det var där bussen till Uyuni i Bolivia skulle gå ifrån. Jag råkade boka två nätter istället för en på ett svinkallt hostel. Calama var det enda stället på hela resan vi inte gillade. Vi vågade inte gå ut efter mörkrets inbrott och toppsakerna att göra i denna stad enligt Tripadvisor var 1. Nedlagda gruvor 2. Ett casino och 3.En galleria. Vi tog det minst olockande alternativet och spenderade den hela dag vi var genom att promenera genom staden till gallerian. Åt god glass och tog massage i en massagesstol. Var ändå fint att kolla ut genom fönstret på hotellet. Alltid något.

DSC_0990-1.jpg

När vi skulle lämna hotellet halv sex på morgonen vågade vi inte ta taxi så vi gick en bra bit med tung packning i mörkret och kände oss lite otrygga. Fick sällskap av typ fem gatuhundar som i princip eskorterade oss till stationen, vilket ändå kändes bra. Sen påbörjade vi den läskigaste bussfärden under hela resan. Det var en del personer på bussen, men typ ännu mer packning och jag såg hur personer gav chauffören pengar för att få lassa in mer och det kändes inte direkt som att de tänkte på att packa med jämvikt. På den skakiga, gropiga grusvägen gungade bussen från sida till sida och jag satt på helspänn och tänkte ”Om vi välter är det ju inte säkert att vi dör, vi kanske kommer undan med skador bara”.  Vyerna vi åkte igenom thooo, inget att klaga på där inte.

dsc_1011-1_20160606_160611-1img_20160606_203720

Tips i/omkring San Pedro de Atacama:
– Åk ut på turer, det är typ därför en åker hit. Valle de la Luna och stjärnskådning uppskattades båda väldigt mycket av oss. En kan också åka ut och se gejsrar, laguner osv.
– Vi bokade turer genom Desert Adventure och var nöjda. Men finns hur mycket som helst att välja på.
– Om du står ut med iskalla duschar och inte är rädd för hundar: bo på Atacamadventrue Wellness & Ecolodge. Ligger en bit utanför, men vi trivdes verkligen så bra där. De hade cyklar en kunde låna gratis, så en kunde ändå snabbt ta sig in till stan. Fanns inga gatlyktor på kvällen dock så då fick vi gå/cykla med pannlampor. Personalen var supergullig och efter intensiva dagar i Santiago var det så nice att vara på ett ställe där en kunde spendera förmiddagen med att bara sitta och läsa i solen (samt kolla upp på utsikten rätt ofta och försöka förstå att det är på riktigt).
– Godast mat åt vi på La Estaka och Adobe.
– Promenera i centrum (oundvikligt pga. här du bokar turer och så ju, samt oerhört litet) och kolla in i butikerna (du kommer tröttna efter ett tag pga. samma saker överallt).
– Återigen Tur Bus är ett bra alternativ för buss i Chile, cirka 23 timmar mellan Santiago och San Pedro de Atacama. Det ingår mat, snacks och varm filt för natten.
– Om du väljer att ta dig till Bolivia med buss, kom ihåg att bussarna bara går vissa dagar från Calama.

Nästa gång ska jag visa er världens största saltöken i Bolivia. Puss och kram!