Det blev inte värre i Bolivia

Vi hade hört att vägarna och bussarna i Bolivia inte var att leka med, samt att busschaufförerna ibland är fulla, så när vi skulle byta buss efter att vi tagit oss över gränsen från Chile och såg en färgglad, skranglig liten jäkel tänkte vi båda att det inte skulle sluta särskilt bra. Vi hade ju redan på den chilenska sidan upplevt extremt dåliga vägar och haft en chaufför som körde fasligt snabbt, och nu skulle det bli värre liksom! Men så blev det inte. Chauffören körde lugnt genom helt okej grusväg och vi kunde slappna av. Ett antal timmar senare ankom vi till Uyuni i Bolivia och pustade ut över att vi klarat oss.

Vi ankom till Uyuni den 6 juni och stannade i två nätter. Det enda vi gjorde var att ta en dagstur ut i saltöknen Salar de Uyuni (och äta mat och så då). Tillsammans med ett gäng andra satte vi oss i en jeep. Innan vi åkte ut i öknen stannade vi på en tågkyrkogård. Saltöknen var mäktig och vi stod och kollade på formationerna i den och undrade hur sjutton naturen kan skapa i princip symmetriska mönster, kvadratkilometer efter kvadratkilometer. Där ute i öknen stannade vi också till på Incawasi Island, en ö fylld av en massa kaktusar.

DSC_1032-1-2.jpgdsc_1039-1-2dsc_1063-1-220160607_151249-1-2img_20160608_213115dsc_1080-120160607_151135-1dsc_1139-1

Försökte som så många andra ta perspektivbilder i öknen. Nedan har vi dem vi hade sällskap av i jeepen. De tre svarklädda till höger var en familj från Sydafrika som var ute och reste i Sydamerika under två-tre månader. De var härliga och jag tänkte att ”jaha, okej, så även om en skaffar barn behöver inte äventyr likt detta vara över!” (sen gäller det ju förstås att ha ekonomi och jobb som tillåter och yada yada). Skönt.

20160607_134447-1dsc_1112-1dsc_1190-1-2img_20160608_214036img_20160607_195335dsc_1332-1dsc_1345-1

Dagen efter vi varit i saltöknen, den 8 juni, tog vi bussen vidare mot Sucre, även det en fin bussresa med vackra vyer utanför fönstret. När vi skulle byta buss i Potosí blev vi lite oroliga eftersom vi var ensamma kvar på bussen. Pratade med chauffören som sa att vi skulle sitta och vänta. Han gick ut och stängde in oss i bussen, vi blev lite nervösa… Men till slut anslöt ett turistpar till, vilket kändes skönt och gjorde oss lite lugnare. Så körde han oss till en annan bussterminal där vi bytte buss till Sucre. Slutet gott, allting gott.

dsc_1354-1dsc_1360-1dsc_1371-1

I ögonblicket: Längs vägen stannar bussen för försäljare, några springer av och passar på att uträtta sin behov eftersom det inte finns någon toalett på bussen. Jag tänker att det märks att Bolivia är ett fattigare land än Chile. Vi åker förbi mycket landsbygd och små hus längs vägen, en del rätt fallfärdiga. Och kor, alpackor, åsnor, hästar, lamor. Vi stannar sedan för bussbyte i Potosí, en av de fattigaste städerna i landet. Vi läste innan, och fick, rekommendationer att stanna där, men det hade känts fel på något sätt. Som att en skulle vara där och titta på fattigdomen. Att komma ur staden tar en bra stund då bussen stannar hela tiden för att plocka upp passagerare och försäljare. Folk ropar ute på gatan,det känns kaosigt och rörigt. Jag tar två Ipren.

Tips i/omkring Uyuni:
– Åk ut i saltöknen förstås, det är antagligen därför du är där. Vi bokade en heldagstur via Andes Salt Expeditions och var väldigt nöjda.
– Bo INTEpå Hostal Oro Blanco om du är ute efter något fräscht och varmt. Var helt okej och hade varmvatten, men vi frös mycket på nätterna (minusgrader ute och ett fönster i badrummet som inte gick att stänga…)
– Hade egentligen tänkt tipsa om bussbolag och en pizzeria vi åt på två gånger också, men har glömt vad båda heter…

Nästa gång ska jag visa er härliga staden Sucre. Hejsvej!

En trygg start på åtta veckors äventyr

Det har blivit dags att visa första stoppen på min och Annas Sydamerikaresa! Den 21 maj lyfte vi från Arlanda.dsc_0011-1dsc_0021-1dsc_0035-1

Vi satte oss på planet runt kl 19 och två timmar senare landade vi i Amsterdam. Där sov vi och spenderade kommande dag genom att promenera runt i staden innan vi tog flyget mot Santiago de Chile på kvällen. Efter mellanlandning i Buenos Aires kom vi fram någon gång på förmiddagen. När vi lämnat väskorna på hotellet promenerade vi sedan runt. HELA DAGEN. Vi tyckte sedan att det var ett mirakel att vi orkade hålla igång, särskilt Anna som inte sovit så bra under den låååååååånga flygresan. Det var konstigt att hamna i höstlandskap där löven föll från träden, men staden gjorde väldigt gott intryck på oss. Gott om parker, färgglada hus och gatukonst.

dsc_0047-1dsc_0087-1img_20160525_231723img_20160523_210411dsc_0129-1-2dsc_0138-1-2dsc_0132-1

Efter en natts sömn började vi kommande dag med att promenera ännu mer, upp för kullen San Cristobal. Det var så härligt och fint och grönt (okej, jag vet att jag sa höst, men det är ju inte höst som i Sverige liksom). Att se staden ovanifrån, omgiven av mäktiga berg, var fint. BERG alltså – vad mer behöver sägas? Så vackert att en smäller av.

img_20160524_221327dsc_0174-1-2dsc_0200-1-2dsc_0229-1

En dag åkte vi ut till Valparaíso, en stad i närheten som ligger vid kusten. Den var ännu färggladare och väldigt fin. Vi var bara där över dagen dock så hann inte få en känsla för staden, men skulle gärna åka dit och stanna längre någon gång. Vi gick på en guidad tur (som var gratis och nice!) för att få se det viktigaste när vi bara var där över dagen. Chile är fullt av gatuhundar och Valparaíso var inget undantag. Hela turen hade vi sällskap av minst två hundar. Vilket jag inte hade något emot. Antalet hundar jag klappat under resan behöver man nog fyra händer till för att räkna. Minst. (Den mjukaste och lenaste hunden jag någonsin klappat fann jag i Copacabana, Bolivia).

img_20160525_222012dsc_0303-1dsc_0349-1img_20160525_215939img_20160525_222253

En annan dag åkte vi upp i Anderna och fick komma nära bergen vi sett under dagarna i stan. Så härligt. Där uppe var det snö och kyligt. Att andas den friska luften efter att ha vistats nere i stadens smog var inte dumt alls. Och återigen: BERG – vad mer behöver sägas?

dsc_0553-1img_20160528_003607dsc_0616-1-2

Annars promenerade vi mest runt hela tiden, såg oss omkring osv. En dag möttes vi av poliser, demonstranter, stenkastning, vattenkanoner och tårgas när vi gick ut. Först gick vi tillbaka till hotellet, men sen gav vi oss ut. Ögonen sved av tårgasen. Men vi tyckte det var spännande att se så vi stod och tittade. Tills demonstranterna sprang mot vårt håll och Anna sa ”Okej, nu springer vi.”

dsc_0381-1img_20160526_184229dsc_0394-1img_20160525_231620dsc_0442-1dsc_0467-1img_20160526_221441

Santiago kändes som en trygg start, nästan lite europeiskt. Här kommer lite tips i/omkring Santiago:

-Promenera runt i Bellavista (ät gärna på någon av restaurangerna inne på Patio Bellavista, som en innergård med massa olika restauranger. Vi besökte till exempel Barrico 94 mer än en gång, där åt vi bland annat charktallrik och drack himmelskt gott vin efter besöket i bergen)
-Njut av utsikt från Cerro San Cristobal (gillar en att promenera rekommenderas att gå för det är fin utsikt typ hela tiden)
– Häng i en park, vi hamnade oftast i Parque Forestal pga. låg nära vårt hotell
– Promenera i Yungay/omkring Plaza Brasil.
– Checka in Plaza des Armas för att se massa viktiga byggnader (+de är fina också!)
– Ta en tur upp i Anderna
– Besök en vingård (det gjorde inte vi pga. prioriterade Anderna, men finns tid så bara gör det! Se annars åtminstone till att dricka vin.)
– Åk till Valparaíso (Tur Bus är ett bra alternativ för buss i Chile)! Free Tour var ett bra sätt att se sig omkring utan att slösa massa tid på att kolla upp vart en ska gå/hitta på kartan etc. Lite som en introduktion liksom. Sen om du stannar längre än vad vi gjorde kan du ju efter turen hitta runt i områdena själv (=bra grej!). Free Tour ska finnas i Santiago med.
– Vi bodde på det mysiga lilla hotellet Hotel Boutique Tremo Bustamente och trivdes bra.
– Om ni inte orkar gå så mycket som vi gjorde är tunnelbanan väldigt smidig och billig.

Egentligen tänkte jag att varje land skulle få ett varsitt inlägg, men jag tror jag slutar här och visar er San Pedro de Atacama nästa gång. Guldstjärna till den som orkade läsa ända hit!

 

 

 

Ögonblick som passerar

Jag sitter på tåget till Kristianstad. Senast jag åkte en längre sträcka med kollektivt färdmedel på markyta var jag i Ecuador. Livets förgänglighet. Alla ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Nu ska jag färdas i 4,5 timme, vilket känns som ingenting när en åkt buss i 23 timmar. På en annan kontinent, i Chile. Eller var jag ens där? Hela resan på 8 veckor är som en egen liten bubbla.Tänker på landskapen vi passerade där. Berg. Allt från torr öken till fuktig regnskog. Djupa dalar. Lite som livet. Jag sitter här och rensar de cirka tre tusen bilderna från resan, så om ett tag kanske jag kan visa lite för er. Tittar ut genom fönstret, och visst, Sverige är också vackert. I lokaltidningen (som jag aldrig läser mer än förstasidan på) stod det att vi lägger mer ner tid på pendling än på semester.

Carpe diem. Puss.

IMG_20160531_201820.jpgValle de la Luna, Chile

Min fantastiska resa del II – Yoga och vandring i italienska alperna

Söndag den 28 juni tog jag ett tåg från Florens med destination mot Sauze d’Oulx i italienska alperna. Jag har aldrig besökt alper överhuvudtaget, så när landskapet utanför tågfönstret övergick till storslagna, vackra berg blev jag så tagen att jag nästan fällde ett par tårar. På hotellet mötte jag upp det gäng som under veckan skulle bli mitt yoga- och vandringssällskap. För det var alltså det jag skulle ägna mig åt där! Yoga har jag ju sysslat med tidigare, men vandring var helt nytt för mig. I ärlighetens namn trodde jag nog aldrig att jag frivilligt skulle göra det, men kombinationen lockade och jag ville uppleva något nytt. Om ett ord får beskriva denna del av resan är det: magi. 

Vi startade dagarna med yoga på hotellets terrass och fick se solen kika fram bakom alptopparna, och efter frukost tog bilarna oss iväg till startpunkten för den aktuella dagens vandring. När vi stannade för lunch (om ni bara visste hur gott saftig melon smakar efter timmar av vandring!) hade vi också lugn yoga på alpängarna och jag insåg att mäktiga berg nog är den bästa yogautsikten en kan ha. Flera gånger måste jag nypa mig i armen för att förstå att platserna vi besöker faktiskt finns, på riktigt. Och att jag är där. Om en får ett nästa liv skulle jag gärna återfödas till alpko.

På fredagen startade vi vandringen något senare eftersom vi sedan skulle nattvandra hem från den mycket lilla bergsby där middagen skulle förtäras. Dagen började soligt, men sedan gick vi i lite regn och mullrande åska. Under vandringen hemåt, efter fantastiskt god mat, fick vi beskåda stjärnhimlen och samtidigt se blixtar lysa upp bakom bergen. Så. himla. magiskt.

Fick verkligen mersmak för vandring. Två rutinerade vandrande systrar sa att det var lite synd att vi, som vandrade för första gången, började med den här resan då den kommer bli svår att slå. Utan något att jämföra med förstår jag dem väldigt väl.

Här kommer ett gäng bilder, mest på berg (bilderna där jag yogar är inte tagna av mig förstås):

DSC_0684-1DSC_0691-111289929_853820104708917_828285955_nxDSC_0727-1DSC_0753-1FB_IMG_1435779811399DSC_0777-1x
Badade i denna lilla sjö.DSC_0850-1x
I samhället där nere bodde vi!DSC_0891-1DSC_0893-1DSC_0924-1DSC_0784-1x
En dag gick vi över en tibetansk hängbro högt ovanför marken, stegen gungade och bron gungade. Händerna höll ett krampaktigt tag i sidolinorna (utom när en var tvungen att säkra om sig, då fick en släppa taget lite).

Resan anordnades av Yogamottagningen och Manfrinato resor och för den som är sugen på yoga och vandring rekommenderas den varmt, det är främst fokus på vandringen. Som sagt var det första gången jag vandrade, så att gå på dagsturer, bli upphämtade med bil till vandringarnas startpunkter och slutpunkter och bli serverad lunch kändes mycket smidigt. Att Franco från Manfrinato Resor hade full koll på områdena vi vandrade i kändes mycket tryggt, och dessutom visste han ju om de bästa vandringslederna.

Efter vistelsen i Sauze d’Oulx bar det av till franska rivieran, närmare bestämt till Nice. Det får ni se en annan gång.