ett hej från ingenstans

Det var ganska länge sen jag skrev något här. Sist jag uppdaterade om vad som hänt sedan sist var det november och jag hade nyligen flyttat och börjat jobba på Hemköp. Nu har jag slutat jobba där och istället jobbar jag numera heltid på Diakonia, där jag jobbat extra sen 2011. Det är ett vikariat på ett år och det känns väldigt bra! Jag började i mitten på februari och nu känner jag att jag landat liksom. Annars rullar livet på. Njuter för fulla muggar av våren. Träden blommar och det doftar så härligt om dem när jag går till tunnelbanan på morgonen. Blir glad i hjärtat. Tänk att det liksom blev vår, i år igen.

vårvårvår

Sist jag uppdaterade om vad som hänt sedan sist hade jag lyssnat mycket på Kent. Nu har jag lyssnat en hel del på fina bandet Winhill/Losehill och sett dom live inte mindre än två gånger.

Kanske dröjer det inte lika länge som sist innan vi hörs igen. En vet aldrig med mig.

You’ve got time

Jag längtar så mycket till säsong två av Orange is the new black, fastnade i serien från avsnitt 1! För den som lyckats missa serien finns den bland annat på Netflix, och annars går den säkert hitta lite varstans på diverse brottsliga tillhåll i cyperspace (men jag ❤ Netflix).

Inte nog med att serien är bra, introt består av låten You’ve got time av underbara Regina Spektor (lyssna här!), en artist som jag för tillfället lyssnar massor på! Älskar denna låt Laughing with:

Två tips till er alltså! Orange is the new black och Regina Spektor! Puss!

Sen uppfinner du himlen igen

Har lyssnat på Lasse många år, och han håller fortfarande måttet. Älskar senaste plattan Hosianna!

Den 9 oktober 2013 träffade jag på herrn själv utanför Charles  replokal och skrev såhär på Facebook:
Idag har jag träffat Lars Winnerbäck och fick därmed möjligheten att tala om hur mycket jag uppskattar hans musik och hur mycket jag diggar nya skivan! 
Helt okej inslag en vanlig dag som denna. Mvh Lasse-fan-sen-2006.

Det var en bra dag det!

Tiden finns hela livet men inte livet hela tiden, det gick inte
Du söker din Gud i den takt du syndar
Sen uppfinner du himlen igen
Det skulle bli så bra, det skulle bli så bra
Du har jobbat dina timmar och
Allt du vill ha finns här

”I pulled up my roots from the bottom I was caught in.”

Jaha, och hur glad blev jag inte i torsdags när jag fick reda på att Laleh spelar på Gröna Lund den 22 maj?! Jag har lyssnat en del på henne genom åren, men efter hennes senaste skiva Colors har jag fastnat totalt. Tycker den är helt magisk. Jag lyssnade på Värvets intervju med henne och tycker det är fantastiskt att hon spelar in alla instrument själv, allt är hon liksom. Tycker ni ska ta och njuta av hela albumet på t.ex. Spotify och se på det här fina framträdandet:

Rooni på KGB!

För prick två veckor sedan blev jag pangförkyld, men kvällen innan det spelade Charles, som är gitarrist tillika min pojkvän, med bandet Rooni på KGB! Det var svängigt och såg ut lite såhär:
SONY DSC SONY DSC
Lite fel fokus på första bilden, men tyckte den var härlig ändå. Jag sa till Charles efteråt att han sett mycket lycklig ut under spelningen, vilket han ju också var! Ren och skär glädje helt enkelt.
SONY DSCSONY DSC SONY DSCSONY DSC
Vid baren stod några vänner och lyssnade fokuserat!SONY DSC
När man håller i kameran, och dessutom fick i uppdrag att fota publik/mingel, hamnar man inte på många bilder, men här så! Detta är Mange, Charles har träffat honom på Carlings många gånger, men det här var första gången de träffades utanför butikens väggar. Charles blev så chockad när han dök upp, men på ett bra sätt förstås.

Nåväl, helt klart en lyckad kväll! Tills jag skulle vara med på en gruppbild och Charles lyfte upp mig så att jag slog huvudet i ett stentak. Det blev ingen bild. Men jag ä’ inte bitter. Pusshej!

”I placed all my trust at the foot of this hill and now I am sure my heart can never be still.”

Jag tänkte ge mig på en ny Blogg100 utmaning. Försökte mig på det förra året och skrev då 9 inlägg, så det gick ju sådär. Den nya utmaningen börjar idag, en kan läsa mer om det här. Det hela går helt enkelt ut på att skriva varje dag i 100 dagar och förhoppningen för min del är att min blogg ska bli lite levande och sluta vara tyst.

Likt förra gången inleder jag med lite musik, denna gång i form av superba Mumford & Sons. Vill så gärna uppleva dem live någongång, jag menar hur bra är inte detta?

Vill man inte ha fullt drag kan man få njuta av lite lugnare tempo av dem också. Himla fint tycker jag!

Idag bär det av till Norrtälje för att lyssna på min pappas band State of Mind, inte fy skam det heller. Om det inte går ännu mer åt pipsvängen än sist så hörs vi imorgon, hejsvej!