Ett nytt liv på en ny plats

Skrev lite om 2016 sist, men nu är det ju 2017 sen länge! Året har hittills levererat, bland annat var jag med min fina familj i Thailand för att fira mammas 50-årsdag i februari. Helt fantastiskt, förstås.

IMG_20170214_184915_829

Har annars ägnat ganska mycket tid åt att grubbla på vad jag egentligen vill göra i mitt liv. Och anledningen till det är att jag och Sebastian började prata om att flytta till Malmö mer allvarligt i början på året. Vi pratade om det lite redan förra sommaren, att han var sugen på att flytta dit och att jag kollat på utbildningar där tidigare. Däri har då grubblandet sitt ursprung: Vilken utbildning är det jag vill gå? Är det rätt väg? Hur blir framtiden? Ska jag strunta i utbildning eftersom jag ändå inte verkar veta exakt vad jag vill? Ska jag i så fall säga upp mig och flytta? Jag har ju ett sånt bra jobb.  Eller ska vi inte flytta? Vem är jag? osv. osv. :—)

Det blir flytt och jag kommer vara tjänstledig från jobbet! Innan sista ansökningsdag la jag till en hel del utbildningar och kurser i min anmälan, alla inriktade på journalistik, kommunikation och skrivande. Det har alltid, alltid lockat mig, så det känns inte mer än rätt att testa. Kanske blir det som att hitta hem, jag hoppas det.

Jag sökte också journalistlinjen på Skurups folkhögskola och under intagningsproven där den 6 maj kände jag i hela kroppen att HÄR VILL JAG GÅ. Den 12 maj fick jag ett mail där det stod ”Grattis till din plats på Skurups folkhögskola”. Log hela tunnelbaneturen hem när jag läste det.

Jag har väl sen i höstas mer eller mindre bott hos Sebastian, men eftersom jag inte har fått plats med mina grejer där, har jag haft ett väldigt stort och dyrt förråd i form av en lägenhet. Det ska bli så himla fint att ha något tillsammans.

IMG_20170517_090200_981

För 2017 i övrigt hoppas jag (som vanligt) att världen utvecklas åt rätt håll och att bakåtsträvarna vaknar upp från sin idioti. Det är svårt dock, att hålla hoppet uppe, med alla Omni-notifikationer om Trumps upptåg. Lastbilar i folkmassor. Hat. Men det händer förstås bra saker också, allt går inte åt fel håll. I fredags fick ja-sidan flest röster när förbundsregeringen i Tyskland röstade om att införa samkönade äktenskap, till exempel.

Jag skulle hemskt gärna vilja vandra igen och tänker mig att Norge vore fantastiskt för ändamålet, men eftersom min semester nu består av packande och flyttande blir det lite svårt. Vill till så många platser, så någon till resa under året vore kul i alla fall.

IMG_20160628_164918

Yoga, skrivande och läsande tänker jag alltid att jag vill ägna mig mer åt. Önskvärt vore förstås att hitta tillbaka till rutinen att ägna mig åt yoga lite varje dag, men jag siktar på att försöka komma in i någon slags veckorutin åtminstone innan året är slut. Och en bok per månad är mitt mål (har hittills missat en). Skriver gör jag för det mesta i små mobilanteckningar när jag tänker och grubblar, eller när saker känns för mycket. Det vore kul att skriva något längre, och det kommer jag ju antagligen göra i kommande plugg, men det där mer kreativa hittepå-skrivandet vore också kul att ägna tid åt.

Till sist tänker jag att det här måste bli året då jag tatuerar mig. Jag har velat det sen jag var typ 14 så det är dags. Men ju mer jag tänker att det närmar sig, desto mer velar jag. Vi får se helt enkelt.

Jag skrev det här inlägget en dag förra veckan. Så stycket ovan går att stryka nu egentligen – för i fredags tatuerade jag mig! Yay!

I januari inledde jag året med att klippa mig – nytt år, nytt hår ni vet. Puss!

wp-1484397932080.jpg

Det är tydligen år 2017 nu

Årets första inlägg anländer alltså i juni. Tänk vad snabbt tiden går. I januari förra året skrev jag så här: 2016, jag hoppas på dig. Jag hoppas att du bjuder på en fantastisk resa till Sydamerika. Att jag kommer ägna mig mer åt yoga, skrivande och läsande. Att jag blir stark. Men framför allt hoppas jag att världen blir en lite bättre plats innan även du rusat förbi. Och att jag själv omsätter min egen frustration till engagemang. Jag vet att inget försvinner över en natt helt mirakulöst, spåren som finns kvar av min solbränna lärde mig även det, men låt solidariteten och medmänskligheten få det mesta av utrymmet. Låt de övervinna hatet och rädslan.  I så fall kan vi nog komma att bli goda vänner du och jag. Pluspoäng om jag också kan bestämma mig för en taklampa.

Så här i efterhand får jag väl säga att 2016 kändes som ett jäkla pissår rent världsligt. Det känns som att hatet och rädslan vann på så många håll. Den där frustrationen jag ville omsätta till engagemang blev mest till uppgivenhet och hopplöshetskänslor.

Men året bjöd i alla fall på den där fantastiska Sydamerikaresan. Från den 21 maj och 8 veckor framåt var jag och Anna på resande fot, så himla glad att vi kom iväg. Minns när jag beställde flygbiljetterna med henne i telefon och bara ”Okej, nu trycker jag! AAHHHH!”. Läs om resan under kategorin resor här (fler inlägg kommer).

Annars var det bästa som hände att jag träffade Sebastian, förstås. Den 17:e februari träffades vi för första gången. MAGI I TELL YOU. Vi promenerade med Helge som jag var hundvakt åt, drack te på mitt golv, sov knappt pga. kramades hårt, hårt och skiljdes inte åt förrän morgonen efter. Minns att det snöade på natten när vi tog en sista kisspromenad med Helge. Jag rusade upp för sista backen, kanske Sebastian också, var som fylld av energi i hela kroppen.

Vi hördes kvällen efter och han skrev det här fina:
wp-1484231953324.png

Och så fann jag den här lappen under min kudde när jag gick och la mig:
wp-1484231965869.jpg

Och inför nästa gång vi sågs skrev han det här gulliga:
wp-1484231970153.png

Han är den finaste jag vet, och en kan väl säga som så att majoriteten av min lediga tid 2016 spenderades med honom. ❤ Den där Sydamerikaresan kom ju inte bäst i tid om en säger så, men som en kollega sa: tur att jag hann boka flygbiljetter innan, annars hade jag kanske minskat ner på tiden i Sydamerika för att komma hem snabbare. Nog för att det kan vara härligt att längta, men 8 veckor är lite väl långt. Måste förresten passa på att rikta ett tack till Tove för tipset om dejtingsidan Mazily som vi träffades genom, Tove som jag ju förresten också lärde känna under året – trevligt tillskott i livet : )

Årets bästa upptäckt i dryckesväg var garanterat suröl! Eller syrlig öl som det står under på Systembolaget. Är en sån som tycker öl ofta är för beskt och dricker sån öl som ölälskare tycker är blaskiga, men detta är inte beskt utan syrligt (=min bästa smak). Varsågoda för tips (drink responsibly osv.).

Var också i Instanbul med Sebastian. Såg en del konserter, Sigur Rós bland annat som jag längtat så mycket efter att få se. Blev inte besviken. Gjorde säkert massa annat härligt med. Så utöver världsläget får jag ändå säga att det var ett fint år.

Här kommer några bilder från 2016:

4 bilder från årets två resor, en till Istanbul med Sebastian och så den långa till Sydamerika med Anna.

 

 

 

Sigur Rós på Stockholm Music & Arts, pappas band State of Mind, The Cure och så två bilder från Kentkonserten.

Hoppas 2017 behandlar er väl! Över och ut!

Ögonblick som passerar

Jag sitter på tåget till Kristianstad. Senast jag åkte en längre sträcka med kollektivt färdmedel på markyta var jag i Ecuador. Livets förgänglighet. Alla ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Nu ska jag färdas i 4,5 timme, vilket känns som ingenting när en åkt buss i 23 timmar. På en annan kontinent, i Chile. Eller var jag ens där? Hela resan på 8 veckor är som en egen liten bubbla.Tänker på landskapen vi passerade där. Berg. Allt från torr öken till fuktig regnskog. Djupa dalar. Lite som livet. Jag sitter här och rensar de cirka tre tusen bilderna från resan, så om ett tag kanske jag kan visa lite för er. Tittar ut genom fönstret, och visst, Sverige är också vackert. I lokaltidningen (som jag aldrig läser mer än förstasidan på) stod det att vi lägger mer ner tid på pendling än på semester.

Carpe diem. Puss.

IMG_20160531_201820.jpgValle de la Luna, Chile

Räknar dagar

 

Några härliga saker som händer i år:

  • Om 5 dagar åker jag till Istanbul tillsammans med en fin person jag träffade för 73 dagar sedan.
  • Om 21 dagar åker jag och bästa Anna till Sydamerika i åtta hela veckor.
  • Om 91 dagar får jag se magiska, magiska Sigur Rós. Gör dig själv en tjänst och lyssna!
  • Om 159 dagar är det dags för fortsättningen av Satans Demokrati. OBS! Tips! Ni vill inte missa detta (även om ni inte såg del 1). Läs mer på satansdemokrati.se.
  • Om 230 dagar ser jag och Nina Kents näst sista spelning någonsin.
  • Om 238 dagar är det julafton.

Jag tror det blir ett fint år.

 

Gott nytt år! Farväl 2015! Hej 2016!

2015, vilket år du var. Och vad snabbt du rusade förbi. Du kantades av mycket ilska och frustration över världen, politiken, rasismen och hatet, särkilt framåt hösten. Ibland tappade jag nog hoppet. En gång gick jag på ett boxningspass för att få ut lite av frustrationen. Det hjälpte inte så bra.

SONY DSC

Du började med att jag fick ta farväl av världens finaste katt Zelda (bildbevis ovan). Sedan, i februari, började jag på ett heltidvikariat på jobbet och fick där lära mig så mycket nytt. Det är fortfarande spännande och lärorikt.

Ibland känns det som att jag leker vuxen och ibland känner jag att jag inte har någon aning alls om vem jag är, men jag tror att det dejtande jag ägnade mig åt fick mig att lära känna mig själv mer. Det ledde också till såväl fjärilspirr som tårar. Mina nära fick utstå mycket prat om detta ämne och jag är så glad att jag har dem, att de lyssnar och ger råd, får mig att skratta och glömma.

bränd

Du bjöd på en magisk resa som började med att jag ensam satte mig på ett flyg till Pisa. Jag åt årets godaste pizza på ett torg i Florens, vandrade i italienska alperna och hade där världens bästa yogautsikt, åkte tåg till Nice och badade i Medelhavet. Kanske det bästa jag gjorde för mig själv under året. Brände mig dock rejält uppe bland bergen (bildbevis ovan) och är det något du lärt mig är det vikten av solskydd.

12301255_1646934942190646_558874507_n

Mitt hem tog mer form. Särkilt med inhandlandet av soffa, och sedan mer findetaljer som gardiner och sådant. Mysigast just nu är min sovalkov med gardiner och ljusslinga (bildbevis ovan).

Tack 2015 för allt fint du gav, men jag kommer minnas dig med en del svärta.

2016, jag hoppas på dig. Jag hoppas att du bjuder på en fantastisk resa till Sydamerika. Att jag kommer ägna mig mer åt yoga, skrivande och läsande. Att jag blir stark. Men framför allt hoppas jag att världen blir en lite bättre plats innan även du rusat förbi. Och att jag själv omsätter min egen frustration till engagemang. Jag vet att inget försvinner över en natt helt mirakulöst, spåren som finns kvar av min solbränna lärde mig även det, men låt solidariteten och medmänskligheten få det mesta av utrymmet. Låt de övervinna hatet och rädslan.  I så fall kan vi nog komma att bli goda vänner du och jag. Pluspoäng om jag också kan bestämma mig för en taklampa.

1936145_10154582278564460_3834644254414536967_n

Min fantastiska resa del I – Florens

Jag var på en magisk resa under min semester. Den började med att jag landade i ett varmt Pisa den 26 juni och tog bussen till Florens. Så vi börjar där helt enkelt. Jag reste själv för första gången och jag satt på bussen alldeles pirrig och glad över att jag valde att åka. Att jag valde att göra den här resan, bara för mig. ”Tänk att jag sitter här på en buss i Italien alldeles själv. Det här kommer bli fantastiskt” tänkte jag om och om igen medan jag stirrade ut genom bussfönstret och söp in landskapet. Berg och fält och grönska.

Väl framme i Florens installerade jag mig på hotellet. Väldigt centralt, endast några få rum och hur mysigt som helst. Ägaren satte sig ner med mig och visade på karta var vi befann oss och rekommenderade mig platser att besöka.

Resten av kvällen strosade jag omkring och förundrades över alla vackra gränder. Åt en himmelskt god pizza med blue cheese, valnötter och päron och njöt av solnedgång nere vid kanalen och Ponte Vecchio. Kommande dag såg jag flera sevärdheter som jag fick köa en hel del för att komma in på. Har sett hur mycket konst som helst men klarade mig från att få Stendhals syndrom.

Dagen efter, på söndagen, åkte jag vidare mot nästa destination. En eftermiddag och en dag var alldeles för kort för att uppleva Florens. Men jag lär åka tillbaka, för det är en av de finaste städer jag sett.

Nu bildkavalad:


 
En av alla vackra himla gränder och utsikten från mitt hotellrum.

SONY DSC
Katedralen Santa Maria Del Fiore var så mäktig.
1435414852336  1435405205406  1435345638458
Antal selfies man tar under en ensamresa: 7235 cirka
1. Jag och Palazzo Vecchio 2. Jag och Venus födelse 3. Jag och Ponte Vecchio.
SONY DSC DSC_0197x
En frukost och roligt klotter utanför galleria Accademia (där man finner konst från bl.a. renässansen:)))).

Tips om du ska besöka Florens: köp biljetter online till sevärdheterna innan om du åker när det är högsäsong! Önskar att jag gjort det nämligen, för säkert 2-3 timmar gick åt till att köa. Utöver att promenera i staden och nere vid kanelen och Ponte Vecchio, gillade jag Uffizierna och Palazzo Vecchio bäst. En måste såklart kolla på katedralen också och då särskilt utifrån. Jag var uppe i kupolen och fick fin utsikt över staden (och kom närmre det häftiga taket inne i katedralen), men den kan du också få från Palazzo Vecchio och då ser du ju katedralen också (därifrån är min nattbild på den).

Nästa gång ska jag visa er italienska alperna.

”Han stryker mig över ryggen. Vem bryr sig om Båstad när det går stötar genom kroppen?”

För ganska så länge sedan lyssnade jag på ett fantastiskt vinterprat och ett fantastiskt sommarprat som jag vill tipsa om. Det första sändes i vintras och är av skådespelaren Olof Wretling och han talar om misslyckanden, du hittar det här. Han har ett bra språk och övergångarna till musiken var smått genial om jag inte missminner mig (var som sagt ett tag sedan).
Bland annat säger han:

Att prata om misslyckanden för oss nog bara närmre varandra
Och vi har ju alla burit på känslan
Det finns inga vackra återvändsgränder

Det är ensamt på botten
Men är det verkligen så vackert från toppen
Det är nog vackrast att vara på väg
Känslan av att vara nåt på spåren hade jag”

Det andra sändes den 16 juni 2002, men är tidlöst, och är av författaren Lena Andersson. Finns här! För er som läst Egenmäktigt förfarande, kan man nog kalla det för någon slags ursprungsversion av den och det är så himla fint. Hon är magisk med orden den där Lena och har dessutom en behaglig berättarröst. Rubriken till detta inlägg är från sommarpratat och här kommer två citat till:

För den som anar att den hon älskar vaknar på morgonen och tänker på henne, är generositet ingen bedrift, det går av sig självt.”

”Det absurda uppstår i mötet mellan människans kallande rop och världens oförnuftiga tystnad. Mina kallande rop och hans oförnuftiga tystnad dödar mig långsamt. Nu är han så hänsynslös att jag borde sluta byra mig om honom. Men det går inte. Han har rört vid mig för djupt.”