Ögonblick som passerar

Jag sitter på tåget till Kristianstad. Senast jag åkte en längre sträcka med kollektivt färdmedel på markyta var jag i Ecuador. Livets förgänglighet. Alla ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Nu ska jag färdas i 4,5 timme, vilket känns som ingenting när en åkt buss i 23 timmar. På en annan kontinent, i Chile. Eller var jag ens där? Hela resan på 8 veckor är som en egen liten bubbla.Tänker på landskapen vi passerade där. Berg. Allt från torr öken till fuktig regnskog. Djupa dalar. Lite som livet. Jag sitter här och rensar de cirka tre tusen bilderna från resan, så om ett tag kanske jag kan visa lite för er. Tittar ut genom fönstret, och visst, Sverige är också vackert. I lokaltidningen (som jag aldrig läser mer än förstasidan på) stod det att vi lägger mer ner tid på pendling än på semester.

Carpe diem. Puss.

IMG_20160531_201820.jpgValle de la Luna, Chile

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s