”Han stryker mig över ryggen. Vem bryr sig om Båstad när det går stötar genom kroppen?”

För ganska så länge sedan lyssnade jag på ett fantastiskt vinterprat och ett fantastiskt sommarprat som jag vill tipsa om. Det första sändes i vintras och är av skådespelaren Olof Wretling och han talar om misslyckanden, du hittar det här. Han har ett bra språk och övergångarna till musiken var smått genial om jag inte missminner mig (var som sagt ett tag sedan).
Bland annat säger han:

Att prata om misslyckanden för oss nog bara närmre varandra
Och vi har ju alla burit på känslan
Det finns inga vackra återvändsgränder

Det är ensamt på botten
Men är det verkligen så vackert från toppen
Det är nog vackrast att vara på väg
Känslan av att vara nåt på spåren hade jag”

Det andra sändes den 16 juni 2002, men är tidlöst, och är av författaren Lena Andersson. Finns här! För er som läst Egenmäktigt förfarande, kan man nog kalla det för någon slags ursprungsversion av den och det är så himla fint. Hon är magisk med orden den där Lena och har dessutom en behaglig berättarröst. Rubriken till detta inlägg är från sommarpratat och här kommer två citat till:

För den som anar att den hon älskar vaknar på morgonen och tänker på henne, är generositet ingen bedrift, det går av sig självt.”

”Det absurda uppstår i mötet mellan människans kallande rop och världens oförnuftiga tystnad. Mina kallande rop och hans oförnuftiga tystnad dödar mig långsamt. Nu är han så hänsynslös att jag borde sluta byra mig om honom. Men det går inte. Han har rört vid mig för djupt.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s