Vila i frid

Idag har jag varit på begravning och tagit farväl av Harry. Även om begravningar är tunga är de viktiga för mig, för att få en möjlighet att säga hej då, gråta och tala om minnen tillsammans med andra anhöriga.  Som mormors sambo blev Harry som en extramorfar för mig och min bror och även efter deras seperation fortsatte han vara en del av familjen. Senaste åren har han haft alzheimers och inte varit sig själv. Det är som att han varit borta utan att vara det fysiskt och jag började sakna honom för länge sedan. Och det är den Harry jag väljer att minnas, den innan, som alltid var glad och nära till skratt. Trots att han varit dålig och en förstått vad som väntat, är en ändå aldrig helt förberedd på sorgen som slår till. Döden är så definitiv.

Vila i frid Harry, och tack för allt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s