water3water5 water6
Gamla bilder på molnigt väder. Från Thailand  (bild 1) och sjön vid landstället (bild 2&3). Första bilden är väl lite dramatisk, men de andra två känns fridfulla tycker jag. Lite som jag känner mig nu efter ett härligt yogapass! Förlåt, men jag måste säga det igen: Jag älskar yoga! Så himla härligt. Trevlig fredag på er!

You’ve got time

Jag längtar så mycket till säsong två av Orange is the new black, fastnade i serien från avsnitt 1! För den som lyckats missa serien finns den bland annat på Netflix, och annars går den säkert hitta lite varstans på diverse brottsliga tillhåll i cyperspace (men jag <3 Netflix).

Inte nog med att serien är bra, introt består av låten You’ve got time av underbara Regina Spektor (lyssna här!), en artist som jag för tillfället lyssnar massor på! Älskar denna låt Laughing with:

Två tips till er alltså! Organge is the new black och Regina Spektor! Puss!

Vila i frid

Idag har jag varit på begravning och tagit farväl av Harry. Även om begravningar är tunga är de viktiga för mig, för att få en möjlighet att säga hej då, gråta och tala om minnen tillsammans med andra anhöriga.  Som mormors sambo blev Harry som en extramorfar för mig och min bror och även efter deras seperation fortsatte han vara en del av familjen. Senaste åren har han haft alzheimers och inte varit sig själv. Det är som att han varit borta utan att vara det fysiskt och jag började sakna honom för länge sedan. Och det är den Harry jag väljer att minnas, den innan, som alltid var glad och nära till skratt. Trots att han varit dålig och man förstått vad som väntat, är man ändå aldrig helt förberedd på sorgen som slår till. Döden är så definitiv.

Vila i frid Harry, och tack för allt!

 

 

 

Sen sist

Senast jag skrev var i torsdags. Hoppsanhejsan så det kan gå. I fredags hade jag Prathammöte och umgicks med klasskamrater, väldigt bra dag. I lördags fyllde finaste Charles år, vilket firades med god mat och dryck samt trevligt sällskap. Sedan fick han ju på självaste födelsedagen ägna sig åt något av det bästa han vet: spela gitarr! Han uppträdde nämligen med Rooni på Snövit. Riktigt bra som vanligt! Charles var så nöjd med dagen. Och visst, jag hade det också ganska kul (<– obs! hade det supertrevligt, utifall ironin inte kommer fram i skrift, vilket ju är fallet ibland)!

charles!rooni

 

Framtiden

Om C-uppsatsen är något jag velar kring, ska vi inte tala om hur jag velar inför kommande beslut om hur jag tänker ta mig vidare med studierna. Jag är lite inne på att läsa journalistik för akademiker på Södertörns högskola, alternativt läsa ett masterprogram som på något sätt rör mänskliga rättigheter och/eller utveckling och då gärna utomlands (har på riktigt lite mer än 50 olika utbildningar sparade som bokmärken på datorn, så det ska ju väljas vilket också…). Eller kanske ska jag satsa på både två. Bara det att det tar sån tid då. Så vad ska jag i så fall börja med? Tänker att det är bra att börja med en och sen se om jag ens vill/behöver gå en till, men vad blir bäst då? Vad vill jag helst? Vem är jag? Vad blir det för mat idag? Så många frågor, så lite svar. Tänker rent generellt att det vore fantastiskt att kombinera mitt intresse för samhällsfrågor med journalistiskt skrivande.

Jag fann ju yoga förra sommaren och jag älskar vad den gör för mig och hur jag på mattan får uppleva frid och stillhet. Ibland slås jag därför av tanken att satsa på en yogalärarutbildning. Först för att skapa mig en djupare egen yogapraktik, men för att sedan när jag är mogen kunna undervisa. Tänk det, att få leva och andas yoga både hemma och på jobbet. Sen skulle jag ju hemskt gärna vilja skriva böcker också. Tänk att kombinera yoga med författande – drömmen!

Den röda tråden är väl skrivande och resande. För jag tänker mig nämligen att journalistiken/MR-arbetet och yogan/författandet skulle ta mig till olika platser i världen. En annan röd tråd är väl det mått av osäkerhet alla vägar innebär, alltså i form av arbetermarknadsituationen…

Ja ni, så många drömmar – så lite tid.

 

No yoga, no peace. Know yoga, know peace.

Förra sommaren började jag med yoga. Jag skulle ljuga om jag sa att jag gjort det varje dag sen jag fann det, ibland har det gått flera veckor utan. För tre veckor sedan köpte jag ett 20-klippkort på Bara yoga, och eftersom det bara räcker i fyra månader blir det minst en gång i veckan och det är himla härligt. Jag gör yoga hemma också mellan passen, gillar kombon väldigt mycket och att jag kan ta med det jag gjort på passen hem till min egen yogamatta.

Jag har lovat mig själv att göra minst två solhälsningar per dag (vilket jag inte hållt helt), och att ha satt det låga kravet hjälper mig. Jag börjar inte med intentionen att hålla på si och så länge, då börjar jag komma på ursäkter att skippa det. Ibland blir det bara de två solhälsningarna utan att ens rulla ut yogamattan, ibland håller jag på i en timme. Ofta blir det så att när jag väl börjar kommer jag igång, även fast jag innan tänkt att det bara blir kort.

Ibland följer jag någon yogavideo på youtube, ibland gör jag utifrån det jag lärt mig. Då kommer ibland tankar om att jag inte gör rätt, att jag gör det i fel ordning, ja, tvivel helt enkelt. Därför var det så skönt att hitta den här artikeln som bland annat säger ”It doesn’t matter what you do. There is no right way to do a practice. There is only what feels right to you, now, in this moment, as you listen to your breath and pay attention to your body and watch your mind.”

Inga regler alltså, bara köra som jag känner. Lite på min egen förmåga. Och fortsätta att ge mig själv tid på mattan och dyka upp. För jag älskar vad yogan gör för såväl min kropp som mitt sinne.

yoga1

 

Bildkällor finner ni här på min pinterest.